Ihopsamlat om trafik i Örebro:
Varken bilhatare eller bilkramare
Trädgårdsgatan får cykelbana – Trafikprogrammet genomförs
Förbättringar för cyklande i Örebro
Trafiksystem som är hållbart OCH fungerar
Framkomligt med bil – men cyklande och bussåkande ska öka
Öppna gator och minska biltrafiken
Det är allvar – varför är en ny cykelbana så provocerande?
Om trafik- och stadsplanering
New York vågade testa – ”a total home-run”
När Kommunfullmäktige före lunch idag antog Örebros nya ambitiösa Trafikprogram var det för mig kulmen på två dygn som verkligen rivstartat denna mandatperiod efter valet. I måndags kväll valdes jag som kommunalråd för socialdemokraterna (med ansvar för samhällsbyggnadsområdet), vilket Kommunstyrelsen fastställde igår och idag valdes den nya Kommunstyrelsen. Men viktigast av allt var att Kommunfullmäktige idag antog ett nytt och radikalt Trafikprogram som kommer att fungera som paraply för vårt ambitiösa arbete med att ställa om trafiken i Örebro så att vi tar vårt ansvar för miljö, klimat och trafiksäkerhet samtidigt som vi gör Örebro mer attraktivt (och mer rättvist). Mer om det längre ner.
På Kommunfullmäktige idag fattades också beslutet om att förvärva marken runt Myrö i en jättelik affär (läs mer här). Den affären kommer vara otroligt viktig på lång sikt – om 50-100 år kommer Örebro ha växt dit ut (företagsetableringar längs motorvägen kommer ske snabbare, ElektroSkandia redan om något år). Jag påpekade, när jag inledde ärendet, att det är de långa perspektiven som gäller: 1936 köpte Örebro kommun marken där Sörbyängen idag växer fram – 80 år senare kommer området (nästan) vara färdigt. Och då pratar vi om ett område 3 km från Slottet. På samma sätt ska vi idag vara glada att kommunen köpte Ladugårdsängen 1966 – ett område som 50 år senare i stort sett kommer vara ”färdigbyggt”. Men så långa processer handlar det om – och att kommunen köper marken säkrar Örebros fortsatta växande, underlättar processerna för byggare i Örebro och gör att byggandet både kan komma igång snabbare och bli billigare än om vi lät ”marknaden” sitta på markreserven.
Därför var förvärvet av marken runt Myrö så viktigt. Medan markförvärvet i första hand var viktigt på lång sikt var antagandet av Trafikprogrammet mer omedelbart avgörande. Det är här och nu och snabbt som vi måste stoppa klimatförändringarna.
I det Trafikprogram vi idag antog sätter vi höga mål, vilka kommer kräva stora förändringar och stora åtaganden (här finns hela dokumentet, med ändringar markerade: Trafikprogram för Örebro kommun med beslutade ändringar). Trafikprogrammet har två målsättningar:
Det ska ske genom en genomtänkt stadsplanering (den klassiska rutnätsstrukturen i staden ska vara vägledande), genom satsningar på nya cykelstråk, genom att vi skapar busskörfält och prioriterar bussarna vid trafiksignalerna. Några citat ur Trafikprogrammet som visar på inriktningen: ”rationellt att resa på ett hållbart sätt”, ”attraktivitet, tillgänglighet, framkomlighet och säkerhet för gående, cyklister och kollektivtrafikanter”, ”biltransporter ska dock, så ofta som är praktiskt möjligt, ske i låg hastighet och på gåendes och cyklisters villkor.”
Processen runt Trafikprogrammet har varit omfattande, den dialog som Örebro kommun genomförde våren 2013 var sannolikt den bredaste dialog som genomförts i trafikfrågor i någon kommun i landet: antalet svar var enormt (2800 svar!). Läs mer om den här!
Trafikprogrammet är kortfattat och fungerar som ett paraply till andra viktiga strategidokument (parkeringsriktlinjer, cykelnätsplan och så vidare). På de få sidorna ryms dock ett antal viktiga principer, som på sätt och vis innebär perspektivskiften:
I talarstolen påpekade jag dock att det inte bara handlar om vilka beslut vi fattar politiskt: ”I slutänden handlar det om vilka val vi alla – var och en – gör: när vi står i hallen på morgonen, tar på oss jackan och skorna och ger oss iväg till jobbet: vad väljer vi då? bilen som för många står så bekvämt där utanför dörren, bussen som kräver att vi går till busshållplatsen några hundra meter bort? eller cykeln som kräver ansträngning (men ger oss bättre hälsa och sparar pengar)?”
Idag la vi grunden för att skapa bättre förutsättningar för alla örebroare att göra rätt val.
Varför sätter vi upp dessa ambitiösa mål? Det handlar helt enkelt om rätt stora frågor:
Här har jag tidigare utvecklat mer tankar om stads- och trafikplanering.
Innan jag åkte iväg till Austin, Texas skrev jag att denna resa: ”kan bli den mest utmanande och framgångsrika tjänsteresa jag någonsin åkt på. Eller så blir det ”bara” en intressant och lärorik resa där jag får förmånen att skryta om Örebros framgångsrika arbete när det gäller miljö, energi, klimat och natur…”. Jag överdriver verkligen inte om jag påstår att det blev både och. Seminarierna på SXSW ECO höll också överlag en hög klass (referat om dem nedan).
Vi har mycket att lära av Austin, men vi har också mycket att berätta om vad vi gör framgångsrikt. Det jag framförallt presenterat denna vecka har handlat om naturvård, vindkraftsatsning, energisparande, trafikplanering och stadsplanering. (Se länken ovan för de presentationer och de fakta jag pratat om (och i vissa fall visat), materialen är på engelska).
Jag har träffat en otrolig mängd personer som är intressanta för Örebro att ha kontakter med. De flesta av dessa möten har skett mer eller mindre oplanerat, eller som min vägledare Bijoy Goswami kallade det: ”the southby way” (Festivalen South By Southwest, SXSW, kallas i dagligt tal ”South by”). För det är precis som Johannes Nilsson och Anders Damberg (männen bakom Live At Heart) påpekat innan: kontakterna skapas på plats, genom att en person man träffar introducerar en till en annan eller att man stöter på en person på gatan, på väg till något helt annat. Det är ”the southby way”: man planerar en massa, men det allra mesta blir helt annorlunda. Men oftast mycket bättre.
Och eftersom USA inte direkt är känt för att uppmuntra ödmjukhet och blygsamhet så måste jag också påpeka att jag faktiskt gjort ett väldigt bra jobb… Genom att ligga på, presentera mig och Örebro för främlingar på mingel och fester och genom att vara lite halvfräck och föreslå möten för personer som inte riktigt förstår varför de ska träffa just mig har jag många kontakter, idéer och uppslag med mig hem.
Men det är ett faktum att resan inte skulle varit möjlig utan tips och kontakter förmedlade av Anders och Johannes. Och utan Bijoy Goswami hade mina dagar inte blivit lika framgångsrika. De som träffat Bijoy vet att jag inte överdriver om jag beskriver honom som en ständigt leende, glädjespridande evangelist i engagemang. En av de austoniter jag träffade beskrev honom som ”Austins inofficiella borgmästare” och det är verkligen otroligt hur många som känner Bijoy – Austin är trots allt en miljonstad.
Utan Bijoy hade jag inte vetat att den person vi träffade på väg till konferensens efterfest på tisdagen jobbade med att hålla ihop ett nätverk för städer som ligger långt framme i klimat och miljöfrågor (honom ska jag följa upp kontakten med, klart att Örebro ska vara en av de städerna…). Inte heller hade jag blivit presenterad för den högste ansvarige för interaktivitets-delen på SXSW-festivalen (numera den största delen) som jag också fick chansen att beskriva Örebros ambitioner för. Och det var självklart Bijoy som introducerade mig för Grover Bynum som på 45 minuter vräkte ur sig en rad förslag på vad som borde göras och lovade att själv ta initiativet och föreslå samarbeten mellan Örebro och SXSW.
Men den blivande toppolitikern (?) Brigid Shea (val i november, Shea är demokratisk kandidat i en av Austins stadsdelar) hade jag inte träffat om inte jag själv tagit initiativet. Brigid Shea är tydligt profilerad i miljö- och naturfrågor och känd för sin kamp för att rädda ett naturområde. Shea är en av alla som blivit imponerade av Örebros arbete med naturvård – med Rynningeviken som ”our proudest example”.
Några ord om Rynningevikens betydelse i hela detta: Att Bijoy (och andra som besökt Örebro) blivit fascinerade av omvandlingen av den gamla soptippen till ett fantastiskt naturreservat är inte så konstigt. Men tack vare att de blivit så imponerade så har berättelsen spridit sig, och när Bijoy i september träffade Mats Rosenberg som kunde ge hela berättelsen förstärktes detta ytterligare. Ovanpå detta så gjorde Atlas Copco (med hjälp av Soul och Richard Kennet) en vacker film (6 minuter lång) om ”The amazing transformation of Rynningeviken”. Den filmen hade många i Austin redan sett (den finns på YouTube och Bijoy, jag och många andra hade länkat den i förväg). Men DVDn med filmen var också ett av de mest fantastiska visitkort jag någonsin haft: jag lämnade över denna snyggt designade DVD i vilken jag lagt i material om våra planer för ett internationellt center för landskapsrestaurering och länkar till mer information om andra delar av Örebros arbete med miljö, natur och klimat.
De personer jag träffat kan bli avgörande på ett antal områden:
1. Ambitionen bör vara att Örebro ska presentera åtminstone arbetet med naturvård och naturreservat, med Rynningeviken som lysande exempel, på nästa års SXSW ECO. Det är ingen tvekan om att många skulle vilja höra det. Egentligen skulle vi faktiskt kunna varit med på rätt många av årets seminarier och tillföra goda exempel på områden som diskuterades, men man ska väl inte överdriva ambitionsnivån…
2. Vi kan stärka Live At Heart genom att utöka samarbetet med SXSW. Möten med personer på ledande positioner inom SXSW-organisationen kan underlätta det, liksom att vi nu börjat bygga en mer officiell relation, tillsammans med de personkontakter som redan finns mellan Örebro och Austin. Det skulle kunna handla om medverkan på seminarier eller annat.
3. Vi kan stärka Live At Heart genom att lägga till en ny del: Live At Heart ECO. I samband med Live At Heart (kanske någon dag innan?) skulle Örebro kunna ordna en miljö/klimat/ekologi-konferens med internationell medverkan i både paneler och bland deltagarna. Genom kontakterna med SXSW och Austin kan det förmodligen underlättas. Att Örebro har mycket att berätta om råder ingen tvekan om, men vi skulle på det sättet också kunna knyta till oss ännu mer kunskap på området (samtidigt som vi marknadsför Örebro). Detta är självklart också bra för tillväxten – fler människor som konfererar i Örebro skapar fler jobb.
4. Vi kan utveckla vårt arbete med naturvård, naturturism och med naturskolan genom kontakter i Austin (och i USA). Raden är lång av imponerade amerikaner som efter denna vecka (och några av dem sedan tidigare) vill veta mer om hur Örebro gör och gjort när det gäller investeringar i naturvård och för att göra naturområden mer tillgängliga. Men det är fullkomligt självklart att vi har mycket att lära av de amerikanske städer och organisationer som jobbar mycket med dessa frågor. Ett antal av de personer jag träffat är värda att följa upp av det skälet, och kan framöver göra Örebro ännu bättre.
5. Vi kan marknadsföra Örebro mer som den föregångare vi är inom klimatarbete, miljö och naturvård. Jag träffade ett antal journalister som på olika sätt bevakar miljöfrågor och som nu fått en första presentation av vad Örebro gör – men som självklart bör komma till Örebro och göra reportage…
6. Örebro bör sträva efter ett mer organiserat samarbete med City of Austin. Austin är inte bara en av USAs mest kreativa städer utan också den amerikanska stad med den kraftigaste jobbtillväxten. Man har också höga ambitioner i hållbarhetsfrågor. Vår förhoppning är att öppna för ett samarbete som både gynnar enskilda företag i Örebro och som ger Örebro extra skjuts framåt. Avfallshantering (sopsortering och återvinning, till exempel) är ett område som Austin är intresserade av, liksom hållbar trafikplanering och arbetet med att öka cyklandet. Här är kontakterna med City of Austin självklart avgörande och det visade sig att vi kanske redan kan tänkas ha något att bygga på: när Austin bygger upp en ”företagsby” för återvinning och avfallshantering vill de ha fler företag. I Örebro råkar det ju finnas några företag som jobbar med just sånt.
Lite mer om några av det trettiotal personer jag presenterat Örebro för och diskuterat möjliga samarbeten:
• Måndagens träff och middagsutflykt med Ron Suman, en av ”höjdarna” inom SXSW, var inte bara otroligt trevlig utan också väldigt nyttig för flera av punkterna ovan. Ron har jobbat med musikfestivalen nästan sedan den startade (den har funnits i 29 år), och är numera ansvarig för försäljning och marknadsföring. Det var många timmars intressanta samtal om hur de byggt upp festivalen, vad som väntar Live At Heart, vilka problem SXSW står inför (t ex 40 000 besökare på tusentals arrangemang under en vecka, där många förväntar sig att de ska kunna få plats på allt…), om Austin och Örebro, om miljöarbete och om hur de byggt upp ”systerfestivalerna” (SXSW ECO; en om utbildning och en om entreprenörskap, SXSW V2V i Las Vegas). Det är samtal som vi kommer ha mycket nytta av (och som dessutom var väldigt trevligt – inramningen var SXSW ECOs välkomst-middag på en farm i Austins utkant). Ron introducerade mig också för projektledaren för SXSW ECO (som kom ihåg att jag skickat in ett förslag på ett seminarium…). Vi skulle ha fortsatt kontakt.
• Söndagskvällens samtal med Steve Golab, som nu efter 20 år som entreprenör inom massor av olika verksamheter, bestämt sig för att ”börja om” och fundera på vad han ska göra med resten av sitt liv. De som träffat Steve (han var i Örebro under Live At Heart) vet att han är en tänkare som vill engagera sig för utveckling och gemenskapande i sin stad – och som funderat en del på hur Örebro kan komma vidare och skapa starkare nätverkande och mer ansvarstagande för staden. Hans resonemang om att få fler att inte definiera sin verksamhet som ”for profit” utan ”for progress” är värt att fundera vidare på…
• Samtalet (och det inledande mailandet) med Bert Haskell och Ellen Struck på Pecan Street Research Institute var intressant, men framförallt visade det på hur viktigt det är att söka inspiration och kontakter på andra ställen i världen. Eftersom ÖBO redan idag är otroligt långt framme när det gäller energieffektivisering och systematiskt arbete med att minska förbrukning i bostäder och lokaler är det självklart av intresse att ÖBOs arbete marknadsförs till andra. Men just för att ÖBO kommit så långt blir det också intressant att ta del av vad andra spjutspetsprojekt gör. Pecan Street jobbar bland annat med stadsdelen Mueller (blandad stadsdel som växer fram där den gamla flygplatsen låg) (läs mer här) och de resultat de får där och på andra ställen kan ÖBO ha nytta av i sitt arbete. På samma sätt kan det vara av intresse för arbetet med vindkraft och sol i Örebro.
Under själva konferensen (SXSW ECO) hann jag självklart med ett antal seminarier. De mest intressanta var:
• The Power of Positive: Stories of Grassroots Change: Å ena sidan måste vi öka medvetenheten om klimathotet, men å andra sidan, påpekar Sylvia Rowley, visar forskning att många människor tenderar att (oftast omedvetet) välja att ifrågasätta hotet hellre än att ifrågasätta sitt sätt stt leva. Ett sätt att hantera det är engagerande och personliga filmer om människor som gör insatser för miljön. Neil Cairns påpekar: för det första handlar det alltid om lokalt engagemang, för det andra handlar det alltid om innovation, och då kommer ofta någon snart att se ett sätt att tjäna pengar på lösningen. Ett exempel visas av Russell Beard, som visar ett filmklipp om ett företag i New York som återvinner fett som används till biodiesel och till glycerin…
• Patterns of Biophilic Design: Vi mår bättre om vi upplever naturen, ser natur eller ser mönster ur naturen. Det är det ‘biophilic design’ handlar om (spännande svenska arkitekter på området är http://www.urbio.se som jobbar med ‘biofil stadsutveckling’). Det är ett skäl till att vi i Örebro satsar pengar på Microparker och ett viktigt skäl till att grönskan är så viktig – i alla delar av staden. Bill Browning berättade om ett försök där man flyttade skrivborden på en arbetsplats så att alla såg ut genom fönstren, ut på natur. Att möblera om resulterade i 299% avkastning på investeringen (investeingen var ju dock rätt liten, några timmars ommöblering är ju inte så dyrt…). Men poängen är att det är lönsamt att ta vara på det naturen gjort att vi gillar: därför är ‘grönska’ (det handlar inte bara om träd och grönska, det handlar om djur,vatten, mönster ur naturen o s v),viktigt för produktivitet, för tillfrisknande. Bra exempel: Paley park in new York, liten park mellan hus med ‘Vattenvägg’.
• Activating Digital Communities to Drive Change: Det har hänt otroligt mycket på bara tio år, påpekar Andrew Paryzer från Blue State Digital (världens skickligaste digitala ‘kampanjmakare’, bl a bakom Obamas kampanj). Genom den Facebook-kopplade app de gjorde 2012 nådde de 1 miljon väljare som i sin tur nådde uppåt 100 miljoner väljare, som de påminde om att gå och rösta. Chris Thomas från The Sierra Club (kunder hos BSD) påminner om att det centrala är att orkestrera kanalerna: social media, events, direktbrev, e-mail osv. Genom sina kanaler fick de ut uppåt 100 000 personer på gatorna i The Climate March i september. Så tänk om vi kunde använda sådan kunskap riktigt effektivt i klimatarbetet? Tänk om vi kunde utöka ‘Klimatsmart Vardag’ både i antal och i metoder/kanaler? Tänk 1000 örebroare som deltar, och raskt kommer varenda örebroare att få ta del av deras insatser/ansträngningar dagligen. Ungefär som vi tänkte från början kring ‘Klimatsmart vardag’ (det vi kallade ‘Klimatfamiljer’)”.
• Breaking Down Barriers, Creating Access to Nature: ‘Om politiker säger att det inte behövs pengar för att ge fler tillgång till natur, så gömmer de pengarna för något annat’ – George Bristol skräder inte orden. George och Jennifer Bristol berättade om arbetet för att fler barn och unga i Texas ska få komma ut i naturen, hur viktigt det är för integration, för välmående och för städers utveckling. De argumenterade för stadsnära naturområden, markköp och mycket annat som gjorde det självklart för mig att prata med dem efter föreläsningen och bjuda in dem till Örebro…
• Solving Big Problems through Creative Design: Otroligt intressant när Paul Dillinger, produktutvecklingschef på Levi Strauss & co, berättar om vilken komplex process de gått igenom för att minska vattenförbrukningen vid jeanstillverkningen, hur de jobbar för att göra kläderna återvinningbara och så vidare. För att folk ska kunna låta t-shirts hänga och torka (istället för att torktumla) förstärker de axlarna för att slippa ‘bulor’ efter hängarna, för att slippa ‘doppa’ tyget så många gånger för rätt färg använder de teyck för att tränga igenom tyget, för att bli av med polyester i fickor och liknande går de över till laser och ljus för att skapa ‘slitage’. Som alltid: innovation och produktutveckling är förutsättningar för klimatarbetet.
• Adaptation: Redesigning Cities for Climate Change: ”Även om vi idag lyckades sätta stopp för de höga koldioxidutsläppen, kommer klimatförändringarna fortsätta och extremt väder och katastrofer kommer fortsätta vara problem. 1995 drabbades Chicago av en värmevåg, men trots dödsoffer uppmärksammades det inte så mycket. 35 000 människor dog i värmevågen i Europa 2003, som varade tre veckor, i Chicago dog hundratals människor under tre dagar, lika höga dödstal som i Frankrike 2003. Men Chicago lärde sig inte av misstagen, ’en värmevåg kan väl inte döda människor…?’ Så Europa var inte förberett. Och sen kom orkanen Sandy till New York. Och Katrina. Och… Eric Klinenberg, professor i Sociologi, är fängslande och engagerande och har studerat hur städer försöker anpassa sig till katastrofer som följer av klimatförändringarna. Han konstaterar att de som drabbas värst av naturkatastrofer är de som redan har det värst: dödligheten är högre för dem som lever i fattigdom och utanförskap. Men det spelar dessutom avgörande roll hur staden är planerad: en stark social infrastruktur gör samhället mer motståndskraftigt mot naturkatastrofernas härjningar. I områden med gemensamma ytor och mötesplatser (som är attraktiva) dog färre chicago-bor i värmevågen, eftersom äldre och mer sårbara sökte upp de gemensamma platserna (och undvek att dö av värmen, ensamma i sin bostad). Områden där de ’gemensamma ytorna’ mest var övergivna platser drabbades hårdare av värmevågen, och fler dog i dessa områden (andra faktorer lika). På samma sätt var det i New York efter orkanen Sandy, där samlingsplatser (t ex surfklubbar) blev platser där räddningsarbete (mycket frivilligt) skedde. Stadsodling, mötesplatser och social infrastruktur (tillsammans med säkra elledningar/lokal elproduktion och trygga kommunikationsnät…) är viktigare för att skapa motståndskraftiga städer än skyddsvallar.”
• Urban Renewal and Resilient Design: ”Nette Compton påpekar att grönska på skolgårdar och liknande fungerar som vattenreservoar och därmed minskar konsekvenserna vid kraftiga skyfall och översvämningar. Och även om vi är rätt duktiga på sånt i Örebro (i alla fall när vi planerar nytt) så kunde hennes bilder på asfaltsytor runt skolor ha varit tagna i Örebro… Där har vi en utmaning: kanske en skolgårdssatsning med förutsättningen att den ska öka grönskan (vid sidan av krav som vi tidigare ställt, om delaktighet från elever, föräldrar och lärare)? Ryan Gravel utgår från ’sprawl’ som utgångspunkten och grunden för många problem och att vi måste se helheten. Han berättar om The AtlantaBeltline som både förbättrar folkhälsan, skapar mötesplatser, utnyttjar döda ytor, ökar grönska och binder ihop staden.”
Själva resan jag varit på började alltså i våras, då Örebro kommun fick en förfrågan från Austins ”International Economic Development Manager” som undrade om inte städerna Örebro och Austin borde diskutera samarbeten, som ett nästa steg i det utbyte som redan sker mellan Live At Heart och Austins motsvarighet South by Southwest-festival (SXSW). Särskilt intressant bedömdes det vara att diskutera samarbete kring miljö, natur- och klimatfrågor.
Kort om Austin, Texas:
På söndag åker jag till Austin, Texas/USA för vad som kan bli den mest utmanande och framgångsrika tjänsteresa jag någonsin åkt på. Eller så blir det ”bara” en intressant och lärorik resa där jag får förmånen att skryta om Örebros framgångsrika arbete när det gäller miljö, energi, klimat och natur…
Skälet till att jag åker till Austin är Live At Heart. Som så mycket annat som händer i Örebro så är det de två entusiasterna Anders Damberg och Johannes Nilsson (som ligger bakom Live At Heart) som fött idén och tagit initiativet som vi nu går vidare med. (Läs mer om Live at Heart här.)
I våras fick Örebro kommun ett mail från Austins ”International Economic Development Manager” som undrade om inte städerna Örebro och Austin borde diskutera samarbete, som ett nästa steg i det utbyte som sker mellan Live At Heart (Sveriges största musikfestival, i konserter räknat) och SXSW (världens största show-casefestival). Särskilt intressant bedömdes det vara att diskutera samarbete kring miljö-, natur- och klimatfrågor. Det är nämligen ett område (av många) där Austin sticker ut bland amerikanska städer. Mailet var i sin tur resultatet av den marknadsföring av Örebro som Anders och Johannes bedrivit under åtskilliga resor till Austin. Allt ytterligare förstärkt av att den ändlösa urkraften Bijoy Goswami när han besökt Örebro förälskat sig i Rynningeviken och fascinerats av den omvandling som förvandlat den före detta soptippen till ett fantastiskt naturreservat. (Du har väl inte missat den sex minuter långa film som Atlas Copco gjort om omvandlingen av Rynningeviken, mer än 1000 personer har sett den sedan i fredags…)
Så nu åker jag till Austin och där har både staden Austin, Bijoy Goswami och andra arrangerat möten där jag får träffa intressanta personer som vi kan lära av – och som vi kan få intresserade av det föregångsarbete vi gör i Örebro. Dessutom ska jag besöka SXSW ECO, som är den stora miljö- och klimatkonferens som fötts ur live-musik-festivalen SXSW. Man kan delvis se det som en resa för att rekognosera inför kommande år, men lika mycket för att knyta kontakter som kan ge Örebro mer kunskap, skapa nya jobb och göra Örebro grönare och mer klimatsmart.
Vår förhoppning är att vi nästa år ska medverka och berätta om Örebros arbete med omvandling (och tillgänglighet) till naturområden med Rynningeviken som strålande exempel, om vårt arbete med hållbar energiproduktion och det strategiska klimat- och miljöarbete som Örebro sedan många år bedriver. Med mig har jag både filmen om Rynningeviken och en fullmatad presentation av Örebros arbete på ett antal områden relaterat till klimat, miljö och natur.
Ett av alla de företag/personer jag ska hinna träffa under knappt fyra dagar i Austin är konsultföretaget Pecan Street som driver intressanta och viktiga forsknings-/utvecklingsprojekt som vi kan lära av – och lära till. Pecan Street jobbar bland annat med forskning och utveckling av hållbara energilösningar (mätning, effektivisering och liknande) och borde till exempel vara intresserade av ÖBOs enormt framgångsrika arbete med att mäta (och minska energiförbrukning). Samtidigt som Pecan Street och andra företag på den gigantiska amerikanska marknaden självklart är av intresse för Örebro-företag som vill utveckla sina metoder. Läs mer om ett spännande projekt som Pecan Street driver i Austin-stadsdelen Mueller här. (Mycket av detta görs redan i många av ÖBOs lägenheter i Örebro.)
Om resan resulterar i studieresor till Örebro, till medverkan på nästa års SXSW ECO, till ett formaliserat samarbete mellan Örebro och Austin eller om det ”bara” leder till nya idéer till Örebros arbete och ett utvidgat samarbete kring Live At Heart kan vi inte veta på förhand. Men vi har höga förhoppningar och det verkar finnas ett ömsesidigt intresse av att lära av varandra inom de ödesfrågor som miljö-, klimat- och naturfrågor är.
Och Austin är Austin: ett kreativt centrum i USA där forskning, kreativa näringar och kultur är en viktig beståndsdel och där jobbtillväxten är imponerande. Med sina dryga 820 000 invånare är det USAs 13:e största stad och av tidningen Forbes rankat som den mest framgångsrika storstadsregionen i USA när det gäller jobbskapande. (Jonas Hellman utvecklar varför vi bör studera Austin närmare här.)
Om Örebro kan utöka samarbetet med en stad som Austin kommer det att ha positivt resultat. Mest konkret förmodligen för Live At Heart och musikbranschen, men även för miljöarbetet och för att skapa ökade intäkter till besöksnäringen genom såväl studieresor som fler besök till Örebro.
Det är en del saker vi faktiskt vet. Vi vet att vårt sätt att leva inte är hållbart. Vi vet att jordens medeltemperatur kommer att öka kraftigt om vi inget gör. Att det leder till att glaciärer smälter, att torkan och svälten ökar och att våra barn inte kommer kunna leva de liv vi vant oss vid idag.
Allt det där vet vi. Nästan alla örebroare vet att det är så det är. Och nästan alla vet att utsläppen från trafiken är en viktig källa till denna klimatpåverkan (läs till exempel Supermiljöbloggens korta notis här). Men ändå. Ändå tycks det inte finnas något som provocerar mer än att utrymme som idag används av bilar istället används av cyklar. Och detta provocerar tydligen även om förändringen bara är tillfällig och om bilarna sedan får tillbaka precis så många filer som de har idag.
Och samtidigt vet vi att det är bråttom. Titta bara på den här grafen som Trafikverket publicerat:
I korthet visar den att vi inte når målet. Med de beslut som är fattade är vi inte i närheten av att ta vårt ansvar för världens klimat. Och då är Sverige ändå ett rikt land, med kraftig teknikutveckling och hög medvetenhet om problemen. Tror du att USAs, Rysslands eller Kinas befolkning är mer eller mindre benägen att genomföra nödvändiga förändringar? Fundera på det.
Och ändå verkar en ny cykelbana som inte ens minskar antalet bilfiler skapa sådan ilska hos somliga. Inte är det hoppfullt, inte.
Men skälet till att man engagerar sig politiskt är ju just för att förbättra samhället och inget kan vara viktigare än att bidra till en hållbar framtid. Och därför känns det så skönt att vi idag beslutade att skicka ut förslaget på Trafikprogram på samråd (här kan du läsa hela dokumentet, 7 sidor) Där slår vi fast två tydliga (men ambitiösa) mål:
(Att d
et där är viktigt för en växande kommun som Örebro, även av andra skäl än klimatet, visas tydligt i illustrationen på framsidan som är en av mina favoriter. Vi kommer helt enkelt inte få plats i staden om alla envisas med ta bilen.)
Men jag är också stolt över att vi låter de där orden bli verklighet. Idag fick vi information på Programnämnd Samhällsbyggnad om de tänkbara investeringar i förbättrar gång- och cykelnät som kan bli aktuella nästa år (just nu arbetar förvaltningen med den ansökan om statsbidrag till gång- och cykelinvesteringar som ska skickas in till Trafikverket).
Där finns ett antal viktiga förbättringar för gångare och cyklister: fler huvudcykelstråk för enkel arbetspendling, säkrare passager för gående och cyklister och fler cykelparkeringar, bland annat. Läs hela dokumentet här: Tänkbara investeringar för bättre gång och cykel (obs, detta är inte färdigprocessat än).
Och jag är lika stolt över att vi konsekvent hävdar cykel- och bussåkande när Örebro kommun yttrar sig över det förslag till Länstransportplan som nu tagits fram.
Men likväl är det uppenbart att beslut, förbättringar och ombyggnader inte räcker. Inte så länge som reaktionerna mot en förbättrad cykelbana blir så kraftiga.
Det är i det sammanhanget man bör sätta in frågan om ”Klimatfamiljer” (läs mer i detta dokument) som vi fattade beslut om på Programnämnd Samhällsbyggnad.Vad vi vill åstadkomma är att uppemot 1000 örebroare får stöd att leva mer klimatsmart; att förändra sitt beteende när det gäller hur man tar sig till jobbet, hur mycket sopor man slänger, vilken mat man väljer i butiken och mycket annat. Genom att få cirka 1000 örebroare att ändra beteende kommer verkligheten faktiskt förändras. Men än viktigare: de kommer prata med sina grannar och vänner och de kommer i sin tur att lära andra att det ibland faktiskt är ganska enkelt att bidra till en hållbar utveckling.
Men i den frågan har vi i politiken fått driva på, eftersom vi faktiskt mött tveksamhet från en del av de utredare och experter vi har i kommunen. Några av våra allra mest kompetenta experter är tveksamma till nyttan av denna typ av beteende-kampanjer. Och de har rätt i en sak: kampanjer och projekt räcker inte till om vi inte också genomför konkreta förändringar som i sig bidrar till ändrat beteende. Men jag är helt säker på att kampanjer och information bidrar till att underlätta de förändringar som är nödvändiga. Eller mer konkret: det behövs både förbättrad cykelbana längs Rudbecksgatan och information om vikten av att cykla istället för att ta bilen. Jag är otroligt stolt över att vi i Örebro är så duktiga på både och.
Självklart inser vi som är politiskt ansvariga för trafik och stadsplanering att det får konsekvenser när vi gör om på gator, cykelbanor och gångbanor. Just nu är en del upprörda över ombyggnaden framför de nya bostäderna på gamla Vasaskolan (NA skriver om det här). För det första ska man konstatera att problemen nu ju består av att all trafik i högerfilen är avstängd under ombyggnaden, när det är klart kommer det (så vitt vi kan bedöma) fungera bra. Men som sagt, självklart kommer det att märkas: när bussen stannar kommer bilarna som kör i högerfilen också vara tvungna att stanna (eller byta fil).
Anledningen till ombyggnaden är att vi behöver bredda trottoaren/göra cykelbana så att vi förbinder det nya kvarteret med Hertig Karls allé. Dessutom behöver vi skapa en angöringsplats för dem som bor i huset (flyttbilar och andra kan inte köra in på gården, parkeringsdäcket håller inte för så tunga fordon).
Och när vi gör det passar vi på att skapa en bättre busshållplats som kan korta restiderna för de största busslinjerna i Örebro (linje 1 och 2). Genom att skapa busshållplats i högerfilen räknar vi med att spara viktig restid på en busslinje som idag tar alldeles för lång tid.
Och självklart påverkar detta framkomligheten de tider på dagen då det är mycket trafik på sträckan. Men som jag sa till NA: någon måste vänta hur vi än gör och då väljer vi att prioritera bussen (som normalt har cirka 20 gånger fler passagerare än de flesta av de bilar som får vänta).
De flesta inser såklart att de åtgärder vi genomför inte görs på rent jävelskap, de är noggrant utredda och grundar sig på politiska beslut som fattats i total enighet (i Översiktsplanen står till exempel: ”Hållplatser ska utformas som körbanehållplatser där det är möjligt.”).
Det innebär självklart inte att alla håller med om just denna åtgärd, och faktum är så klart att en del av de åtgärder som är nödvändiga för att göra busstrafiken snabbare och göra det lättare att gå och cykla innebär inskränkningar i biltrafiken. Men likväl måste vi göra mycket av detta: idag sker varannan resa med bil (bara varannan resa sker med gång, cykel eller buss, sammanlagt). Det är inte hållbart i en kommun som växer som Örebro gör (med cirka 1700 invånare varje år). Vi kommer helt enkelt inte ha plats för lika mycket biltrafik i framtiden: mer måste styras om till hållbara transportsätt.
Den nuvarande politiska majoriteten har ingen ambition att stänga av gator (snarare tvärtom: vi kommer att föreslå att ett antal gator som idag är stängda för biltrafik öppnas) men om biltrafiken ska kunna få plats tillsammans med buss, cykel och gångare måste hastigheterna sänkas, därav hastighetsbegränsningar till 30 km/h och en del av de andra förändringar som görs.
Frågan är inte om vi ska göra förändringar som styr över trafik från bil till buss/gång/cykel: frågan är vilka åtgärder vi ska använda och vilka som har effekt. Och självklart är jag/vi intresserade av att höra mer om örebroarnas idéer.
Eftersom även denna vecka bestått av fullpackade dagar har jag inte hunnit blogga något. Vilket är lite tråkigt, med tanke på att det händer otroligt mycket just nu. I korthet kan man säga att den nya majoriteten i Örebro kommun (S, C, KD) levererar. Och det i en rasande takt. Men det är inte bara de stora sakerna (att vi till exempel beslutade om storsatsning på förskolorna i Örebro denna vecka eller att servicemätningarna visar att Örebro kommun sköter sig bättre och bättre). Det är också massor av ”små” ärenden som fyller dagarna. Eftersom jag (nästan jämt) kortrapporterar från möten på twitter.com/bjornsundin så gör jag det enkelt för mig här: jag klipper in twitter-uppdateringarna och utvecklar dem lite grann.
Idag, torsdag 8/9: ”Ännu ett spännande möte: entreprenörer berättar om ett projekt som kan locka fler att besöka Örebro och skapa nya jobb.” Projekt för att skapa en arena för evenemang, idrott och annat som nu pågått i alltför många år behöver få klara besked från Örebro kommun. Jag lyssnade, sa vad jag tyckte och lovade att återkomma inom kort, efter att vi diskuterat frågan i kommunalrådsberedningen (där kommunalråden från S, C och KD träffas och kommer överens).
”Har just presenterat den snart nya ishallen för media, tillsammans med Örebro Hockey. Det blir fantastiskt bra (när det blir klart)!” Läs mer och se bild på hur det kan komma att se ut på Örebro kommuns pressinfo-sida!
”På väg från gedigen analys av handelsetableringar, trafikflöden och liknande.” Handlar bland annat om var i stan det behövs nya livsmedelsaffärer, utifrån perspektivet att det ska finnas livsmedelsaffärer i alla delar av Örebro så att folk får närmare till affären (och så att bilresandet kan minska). Än en gång visar analysen att öster är underförsörjt med livsmedelshandel, det ger upphov till massor av onödiga bilresor.
”Träffar Bengts åkeri, ett viktigt växande företag i logistikstaden Örebro” och ”Bengts åkeri ett av fem åkerier i Europa som är utan anmärkning fem år i rad i kvalitetscertifieringen (ISO) för åkerier.” Vi diskuterade satsningar längs motorvägen till Karlskoga (Berglunda-Pilängen) som kan få bort många onödiga lastbilsmil och öka servicen till den tunga trafiken som passerar eller ska till/från Örebro.
Onsdag 7/9: ”Just nu om hur vi fräschar upp stadskärnan: städning, underhåll, olaglig affischering och liknande…” Slarvigt skriven tweet (stadskärnan blir inte fräschare av olaglig affischering…) från möte där vi ”Diskuterar utveckling av Örebros vackra stadskärna, målet att bli årets stadskärna 2013 (med styrgrupp På väg mot årets stadskärna)”. Ingen enskild fråga ägnas just nu mer tid än den avgörande – och brådskande – frågan om hur vi får bättre fart på cityhandeln, attraktiviteten i innerstaden så att vi både får en mer levande stadskärna och så att det skapas nya jobb.
Sedan hann jag inte ens med att twittra från den intensiva eftermiddagen samma dag då vi bland annat diskuterade: Framtida byggen i området runt Eyragatan-Eklundavägen-Restalundsvägen (bland annat de planerade husen mittemot Eyrabadet), virkesleveranser och avverkning, Kombiterminal (uppdrag till tjänstemännen att återkomma med en plan för arbetet med att flytta lastverksamheten och förbättra järnvägsförbindelserna för gods), lägesrapport om bygglovshanteringen (Örebro kommun har haft långa köer, men det börjar bli rimliga väntetider nu), behovet av att diskutera policyn för höga hus, avstämning av arbetet med att utveckla norrcity (när ska samråd skickas ut, särskilda medskick i arbetet med mera), hur kortar vi ledtiderna från första kontakt till färdig byggnad (som en del i en etableringsgaranti, att näringslivet ska få snabba besked i Örebro). Och lite mer…
Tisdag 6/9: ”År 2020 beräknar vi att vi är 151 000 örebroare. Hur ser vi till så att det finns bra och billiga bostäder åt dem?” handlade om diskussionen på sammanträdet med Programnämnd Samhällsbyggnad om planering för bostadsbyggande och läget just nu (det byggs mycket!).
”Nyss om jätteprojektet vattenledning från Vättern, nu om förändringar på Fisketorget (Örebros finrum). På Programnänd Samhällsbyggnad.” Från mångmiljardprojekt (att hämta dricksvattnet från Vättern i tunnel eller i en ledning) till gatstenar (som visserligen kostar miljoner, men ändå är väldigt mycket mer konkret).
”Lena Baastad och jag på medlemsmöte med City Örebro. Bra utveckling, men mer behöver göras: tillgänglighet, parkeringar, attraktioner mm”, ”Medskick från medlemmarna i City Örebro: jobba mer med parkeringar i city och gör något bättre med Järntorget! Tar med mig det.”, ”Hör Anders Damberg berätta om Live at Heart, som bara växer i år över 200 band på två dagar. Mitt i Örebro. Otroligt imponerande!”. Som sagt: ingen enskild fråga tar mer av min tid just nu än cityutvecklingen: på tisdagsmorgonen fick vi chansen att berätta lite om vad som händer och lyssna mycket på vad som behövs.
Måndag 5/9: ”Har under eftermiddag/kväll pratat järnväg o väg med Karlstad, Kristinehamn o Karlskoga. Viktigt för Örebro att utveckla de kontakterna.” Vi behöver få fart på arbetet med en effektiv tågförbindelse mellan Stockholm och Oslo och vi måste arbeta för att E20 förbättras – det vore inte bra om all trafik från Stockholm till södra delen av Sverige gick via Jönköping.
”Tar snart första spadtaget i kvarteret Brynet, Rynningegatan 2. Ekström bygger 18 fräscha hyreslägenheter vid Svartån. Fantastiskt läge!” Roligt med spadtag, synd att jag döpte Lillån till Svartån…
”Möte med fastighetsägare på möte med fastighetsägare; andra mötet idag om utveckling av fastigheter som bidrar till att Örebro utvecklas” Måndag förmiddagen gick i stort sett åt till möten med olika fastighetsägare som ville diskutera utveckling av fastigheter de äger och berätta om idéer på hur de kan omvandla dessa. Alltid lika intressant att höra, alltid lika viktigt att försöka vara tydlig och rak – utan att ge löften i förväg.
Torsdag 1/9: ”Diskuterade just hur vi kan få rull på bussförbindelse mellan studentboende i Karlskoga och universitet, från vårterminen hoppas jag” Den där frågan försvann på något märkligt sätt när alla trodde att den skulle genomföras. Nu får vi ta nya tag och se till att den inte tappas bort en gång till – studentlägenheter i Karlskoga kan lösa akut bostadsbrist och vara attraktivt boende för många studenter – om förbindelsen till universitetet fungerar bra.
”Träffar engagerad entreprenör om utvecklingen av Örebro som logistikcentrum” Kan jag inte berätta så mycket mer om just nu, men snart…
”Träffar Fastighetsägarna och pratar utveckling av Örebro, vad kan vi förbättra? Finns hinder för bra och viktigt byggande?”, ”Jättekonstruktivt samtal med Fastighetsägarna: vi ska fortsätta arbetet med att göra bygglovshantering och liknande mer effektivt!” Lovade att vi ska sätta oss tillsammans och gå igenom hur vi kan bli bättre, nästan direkt efteråt hörde bygglovschefen Martin Willén av sig (som sett min tweet) och vi bestämde träff för att diskutera vidare (vi träffas imorgon, fredag).
Onsdagen 31/8: Dagen ägnades åt Kommunfullmäktige men eftersom det slutade tidigare så fick jag äntligen tid att ringa tillbaka till människor som sökt mig. Bland annat: ”Ringde upp en Brickebacks-bo som ville ha konkurrerande mataffärer i området. Jag kan inte bestämma det, men kanske kan vi vara mer aktiva?” Jag skickade direkt frågan till Stadsbyggnadschefen om att fundera på om det vore en klok idé att på eget initiativ planlägga ytor för livsmedelshandel inne i de stora stadsdelarna för att uppmuntra konkurrerande affärer att etablera sig.
Det blev några tweets från Kommunfullmäktigemötet också: ”Klart besked: M, FP, MP röstade nej till 22,5 milj extra till gatuunderhåll. Att tänka på nästa gång cykelhjulet fastnar i hål i gatan…”, ”Nyss jämförde Staffan Werme mig med Håkan Juholt, nu utnämner han mig till ”ekonomiskpolitisk talesman”. Jag tror jag känner mig hedrad.”
[REV] Det finns de som tycks anse att jag är en bilkramare som tycker illa om miljön och därför försöker öka biltrafiken. Andra påstår att jag är en bilhatare som vill förbjuda bilar. Inget av det är sant.
Tyvärr finns det många som tror att det bästa sättet att minska utsläppen från biltrafiken är att stänga av gator. Jag kallar det plakatpolitik och tycker att Örebro har haft alldeles tillräckligt av sådant de senaste åren. Om vi ska lyckas minska klimatpåverkan och få renare luft i hela Örebro måste vi minska bilåkandet i hela kommunen – inte bara i stadskärnan. Men vi måste också inse att bilen även i framtiden kommer att vara en viktig del i vårt resande, även om antalet bilresor måste bli färre, de körda sträckorna kortare och drivmedlen renare.
Låt mig ta mig själv som exempel. Idag skulle jag skjutsa dottern till dagis för att sedan ta sonen till inskolning på dagis. Därifrån skulle jag sedan skjutsa sonen, med barnvagn och en väska, till barnvaktande farmor och farfar för att jag skulle kunna vara på jobbet resten av dagen. Jag tog bilen.
Självklart inser jag att jag inte är tvungen att ta bilen i det läget. Självklart kan jag cykla till dagis med båda barnen i cykelvagnen och därefter cykla tillbaka hem (med en trött son), flytta sonen till barnvagnen, gå till mina föräldrar, gå tillbaka hem och hämta cykeln för att därefter cykla till jobbet med bilen kvar på uppfarten. Och många människor har inte bil och kan inte ens göra det val jag gjorde. Jag inser det. Men jag inser också att de flesta som har en bil stående utanför huset hade gjort precis det val jag gjorde.
Faktum är ju nämligen att mer eller mindre varannan örebroare tar bilen till jobb/skola. Och även om jag ser som en av mina viktigaste uppgifter att få fler att gå, cykla och åka buss så inser jag också att bilen fyller en funktion i dagens – och morgondagens – samhälle. Det gör att vi samtidigt som vi investerar i att få fler att gå, cykla och åka buss också måste göra bilanvändandet effektivt så att vi både minskar antalet bilresor och gör dem kortare.
För dem som åker buss är det ett mycket stort problem om bussresan tar lång tid, på samma sätt är det för cyklisterna (som ju utsätts för väder och vind). För bilisterna är det dock inte avgörande: varför skulle annars så många välja att hellre ta motorvägen ut till Marieberg än att åka kortare tid till Örebro city? Anledningen är självklart att när man väl sitter i sin (väldigt bekväma) bil spelar inte några minuter lika stor roll som om man sitter på ett tåg eller buss och inte kan styra sin tid, inte kan jobba effektit eller tycker att det är obekvämt. Och för cyklister, och gående, är det ännu värre om resandet tar tid. Därför är det klokt att som Örebro satsa på huvudcykelleder, bättre snöröjning av dessa stora cykelvägar och andra åtgärder för att underlätta cyklandet.
Och därför är det klokt att vi satsar så många hundratals miljoner på busstrafiken (och tågtrafik). Om vi ska minska andelen som väljer bilen måste vi göra alternativen mer lockande. Men det räcker inte. Vi måste nämligen samtidigt se till att bilresorna är så korta som möjligt, så sällsynta som möjligt och att de sker med så rena drivmedel som möjligt.
Renare drivmedel är svårt för Örebro kommun att åstadkomma, förutom satsningar på biogas och till exempel förmånliga pareringsregler för miljöbilar. Att se till så att bilresorna är sällsynta och korta är dock möjligt. Tyvärr har vi gjort precis tvärtom de senaste åren.
Ta exemplet med handel. Vi ser nu hur cityhandeln har stora problem, samtidigt som det går bra för samtliga externhandelsområden, särskilt för Marieberg köpcentrum. Ur ett strikt kommersiellt perspektiv kan man självklart säga att det där inte är ett problem; kunderna väljer var de vill handla. Men bryr man sig om stadsplanering och miljöfrågor är det där ett jätteproblem. På sikt innebär det nämligen att det blir svårare att gå, cykla eller ta bussen till handeln. Och då har vi istället skapat ännu mer negativ miljöpåverkan, samtidigt som vi utarmat stadskärnan och gjort Örebro city mindre lockande när affärer stänger.
Det är den utvecklingen som aktivt drivits av min företrädare som ordförande för Programnämnd Samhällsbyggnad, Fredrik Persson (mp).
Vi ska inte motarbeta vare sig Marieberg köpcentrum eller andra externhandelsområden. Tvärtom; de ska utecklas och växa eftersom de gör det lättare för örebroare att handla bra och billigt och för att de lockar andra till Örebro. Men de ska utvecklas tillsammans med stadskärnan.
Handel och trafik hänger alltså ihop. Och på samma sätt som en del vill minska biltrafiken genom att tvinga bilisterna att ta långa omvägar, vill en del förbjuda nyetableringar av stora mataffärer. Jag tror att det är precis lika felaktigt. Tvärtom anser jag att vi ska fortsätta med den enkla men grundläggande principen för etableringar av livsmedelshandel: mataffärer ska ligga nära där människor bor och genom att spridas ut på rätt sätt över Örebro ska de göra att ingen behöver åka ondödigt långt med bilen för att ta sig dit – om de väljer att använda bilen.
Med andra ord: vi ska göra det lätt att göra kloka miljöval. Det gör vi genom att då och då påminna oss om att den den mest förenklade plakatpolitiken inte för oss närmare ett grönare Örebro utan att den tvärtom motverkar arbetet för ett Örebro som är ekologiskt hållbart och som i alla både kan trivas och vara stolta över. Vägen till ett grönare Örebro går genom fler jobb, fortsatt utveckling och helhetssyn.
Manifest från en sjuksäng, del 7:
”När mänskligheten ruttnar i en hög
och alla ba: ’vad är bäst för mig?’
och ’jag köper vatten på flaska’
och ’hon älskar inte dig'”
Säkert! i låten Fredrik (Annika Norlin, 2010)
Det finns visserligen några få som fortfarande hävdar att klimathotet inte är på allvar. När till och med Fredrik Reinfeldt börjat bry sig om miljön och hans moderata parti försöker profilera sig som miljömedvetna verkar den där diskussionen (äntligen) vara över.
Vi står inför enorma utmaningar som kommer att hota hela vårt sätt att leva – om vi inte agerar på allvar. Globala toppmöten är viktiga, men i slutändan är det inte vid internationella förhandlingar frågorna avgörs. Överenskommelser om utsläppsminskningar och annat bidrar till ökad medvetenhet och till att sätta press på länders regeringar, men det avgörande handlar om hur denna medvetenhet omvandlas till konkreta politiska förslag som får effekt.
Det handlar om politiska beslut om skatter, att uppmuntra positiva drivkrafter, att förbjuda farliga ämnen eller att ställa hårdare krav på energiförbrukning eller utsläpp. Eller annorlunda uttryckt: det handlar om att använda precis den typ av verktyg som socialdemokratin förr var så framgångsrik med. Det som ibland hånas som ”den sociala ingenjörskonsten”.
Vårt personliga ansvar för klimatet är stort och det finns ingen anledning att förringa vikten av att köra mindre bil, återvinna mer eller förbruka mindre energi. Genom att försöka leva mer klimatsmart påverkar vi också andra till att ta större ansvar och självklart är vårt eget bidrag för att exempelvis minska utsläpp viktigt. Men det är först när vi använder våra gemensamma verktyg som vi kommer att få någon riktig effekt av de personliga valen.
För oss som är aktiva i Örebro-politiken handlar det om att skapa ett Örebro där vi alla tar ansvar för klimatet. Kommunen ska göra sitt genom energibesparingar, klimathänsyn vid upphandling (så gott det går med dagens lagstiftning) och mycket annat. Men vi behöver också ta fram fler förslag på hur kommunen kan hjälpa (eller påverka) örebroarna att ta större ansvar för klimat och miljö i sina dagliga liv – även på områden som inte är kommunal verksamhet.
Ett exempel är ett initiativ som togs av min företrädare som ordförande i Programnämnd Samhällsbyggnad, Fredrik Persson (mp). Han har krävt att tjänstemännen ska kräva in – och redovisa – energivärden i samband med att vi till exempel ger möjlighet för byggföretag att sätta igång byggen. På det sättet ökar pressen på byggföretagen och vi har möjlighet att – åtminstone i vissa fall – stoppa byggen som visar för dåliga energivärden.
Vi ska helt enkelt använda de verktyg vi har.
Det är därför jag har föreslagit att Örebro kommun ska informera (och uppmuntra) oss vattenabonnenter att – frivilligt – bidra till att fler får rent vatten (läs om min motion här).
Det är därför vi Socialdemokrater vill ta initiativ till ett nytt Örebro Energi där kommunen, tillsammans med privatpersoner och företag, kan bygga moderna (och stora) vindkraftverk för att steg för steg göra Örebro självförsörjande på klimatsmart el. (Vi har många fler förslag på området, läs mer här)
Det är därför jag föreslagit att Örebro kommun inför något som jag valt att kalla Örebroflaskan; en flaska som går att fylla med vanligt kranvatten i affärer och på andra ställen så att vi minskar miljöbelastningen som orsakas av transporter, plasttillverkning och plastsopor.
Vi måste helt enkelt våga använda de gemensamma organisationerna (kommun, landsting, region, stat och så vidare) för att driva på i rätt riktning.
Vi ska självklart också ändra regler och lagar (återkommer till det längre fram) men genom att göra det lättare att ta miljöansvar tror jag att vi skapar ringar på vattnet som på sikt betyder mer än internationella överenskommelser. Om vi, till exempel, visar att det är möjligt för örebroarna att ge motsvarande hela Tanzania rent vatten, tror inte du att andra kommuner kommer att ta efter och göra något liknande?
Men sånt här tar tid. För i grunden är både tjänstemän och politiker i exempelvis kommunerna rädda för att göra saker som de inte gjort tidigare. Min motion om ”frivilligt högre vattenpris kan ge fler människor tillgång till rent vatten” lämnades in 2003. 2007 diskuterades den för första gången. Och sedan försvann den igen, för att nu åter lyftas upp för diskussion. Och mitt krav var inte så radikalt: ”att uppdra åt Tekniska nämnden att utreda förutsättningarna för att låta örebroare som vill betala mer för sitt vatten, för att finansiera biståndsprojekt som ger fler människor i världen tillgång till rent vatten”. Utreda förutsättningarna innebär ju till exempel att man – om man vill slippa administrera pengarna – kan svara: ”det går inte att kommunen administrerar inbetalningen eller insamlingen, men självklart kan vi skicka med informationsblad med inbetalningskort”.
För riksdag och regering finns självklart också en hel del att göra lagstiftningsmässigt. Igår skrev jag om skatterna, och det är en avgörande del: Att göra det billigare att laga och sköta prylar än att köpa nya skapar förutsättningar för nya typer av jobb – och gör att vi skonar miljön. Men det innebär förstås också att man sänker skatten städning och servicetjänster, och det tycker ju en del är väldigt provocerande… 😉
Men skattelagstiftningen bör också ändras så att den uppmuntrar att människor går samman för att gemensamt ta större ansvar för jordens framtid, till exempel bilpooler, kanske genom att medge skatteavdrag för medlemsavgifter i (seriösa) eko-kooperativ eller att införa ett särskilt investeringsstöd.
Och genom att ändra lagarna som styr upphandling i kommuner och landsting kan det bli lättare att handla från lokala odlare (för att minska transporterna) eller att ställa tuffa miljökrav. Mycket av detta går att göra idag, men det är krångligt.
Att socialdemokratin ska använda traditionella verktyg för att bygga samhället till att göra Sverige – och världen – grönare är inget nytt. Vi har pratat om det gröna folkhemmet, vi har lagt fram utredningar och antagit program i både kommuner och landsting. Men jag tycker att vi fortfarande alltför ofta tvekar inför att använda verktygen mer aktivt.
Att lansera ”den sociala ingenjörskonsten” som valvinnare är nog inget framgångsrecept. Och kanske är det lika dödsdömt att lansera ”den klimatsmarta ingenjörskonsten”. Men det är det som behövs – det återstår bara för någon att hitta på ett smartare namn. Och för oss som är politiskt ansvariga att börja göra verkstad. Vi socialdemokrater borde vara duktiga på det.
PS. Det här är sista delen i mitt ”Manifest från en sjuksäng”, tidigare inlägg finns under fliken ”Socialdemokratins förnyelse” till vänster. Namnet, ”Manifest från en sjuksäng” kommer av att jag skrev detta när jag tillbringade några lååånga dagar i en av USÖs sängar för några veckor sedan. Nu mår jag bra, tackar som frågar…
Idag är det blog action day för miljön. Tanken är att tusentals bloggar ska skriva om miljön så att måndagen den 15/10 blir miljöns dag i bloggosfären. Kul idé och bra grepp, tänkte jag och registrerade mig. Så då återstår bara att skriva något…
Och därmed fick jag anledning att skriva om förra veckans skojigaste – och billigaste – nyhetsutspel. Och då tänker jag inte på Örebros miljonbidrag till ÖSK och KIF… Märkligast var nämligen att kommunledningen hittade ett sätt för miljöpartiet att acceptera deltagande på Örebro Promotions stora Promotionbåt: man gav ekonomikontoret i uppdrag att utreda om man möjligen skulle kunna köpa utsläppsrätter någon gång i framtiden för att kompensera det faktum att båttrafiken släpper ut gifter… Det är verklig ”action” det! Kommunledningen sa alltså inte: ”nu gör vi det här!” eller ”nästa år köper vi utsläppsrätter!”. Man sa: ”vi ska utreda om det kanske går”. Någon gång. Och miljöpartiet i Örebro lät uppenbarligen nöja sig med det (tidigare år har de inte gillat kommunens deltagande på båten) och i år är det rekordmånga högerpolitiker på båten (förutom deltagarna från ”Örebro kommun”) deltar 13 personer från ”Koalitionen”, vilket ska uttydas ”Högerkoalitionen i Örebro”. (Låt oss hoppas att det är partierna själva som betalar detta – så att inte skattebetalarnas pengar går till denna rekordrepresentation – för även om jag tycker att båten är ett bra initiativ så är det rimligt om kommunens pengar inte bara går till ”ena sidans” deltagande. Tidigare år har sånt gjorts upp i samtal mellan majoritet och opposition. Men det är ju nya tider nu.).
Med tanke på att kommunledningens förra stora grepp för att lösa klimatfrågorna var att anlita en extern konsult för några hundra tusen kronor som ska gå igenom vad som gjorts i kommunen tidigare så var kanske det här ett kraftfullt slag. Åtminstone i luften.